Nu är det dags
Jag har låstas länge men nu är det på riktigt. Nu banne mig ska jag börja min resa för att lära mig kärlekens språk.
I går blev jag inskriven på franskakursen. Jag hade ett möte med läraren som tittade på mig och frågade ”Du har alltså inte läst franska på högstadiet utan bara själv?”. Ja, svarade jag och insåg att det kanske verkade lite konstigt. Han hade svårt att bedöma i vilken nivå vi skulle lägga mig. Att plugga själv gör att man inte har en bra struktur. Vissa utav bassakerna kan jag inte alls medan jag däremot kan betydligt svårare saker. Ingen ordning alls med andra ord.
Det var roligt att träffa läraren och jag tror att han tyckte det var roligt att träffa mig. Jag är så engangerad i det här. Jag vill verkligen och jag ska få allt att gå ihop.
En timme senare gick jag hem med 6 stycken fransktextade filmer, studiehandledning för nybörjarkursen och fortsättningskursen, grammatikhäfte för fördjupningskursen och inloggningen till skolans portal. Vi har bestämt att jag ska jobba själv, skriva texter om precis vad jag vill ungefär var tredje dag och skicka dem till honom. Jag ska prata franska i telefon regelbundet och sedan kör vi 2-3 kapitel per tillfälle vi träffas istället för 1 i veckan.
Jag är peppad, jag längtar. Jag är trött på frustrationen och jag är trött på att inte förstå allt. Men jag ska samtidigt försöka att inte ha för höga förväntningar. Läraren träffade mig i bara en timme och trots det sa han ganska snabbt ”Du får inte ha för höga krav”. Vissa saker förändras aldrig.
På kvällen, när livet tog över och jag insåg att jag inte skulle hinna titta på en film förens i nästa vecka kände jag mig deppig. Jag fick tipset om att lyssna på Hakuna Matata och startade Spotify. På Spotify fanns Hakuna Matata på väldigt många olika språk, jag lyssnade på dem alla och insåg att är det något språk man ska lära sig så är det just franska. Med ett leende på läpparna, studiehandledningen i högsta hugg och Hakuna Matata snurrandes i huvudet somnade jag gott på kudden.
Hakuna Matata,
Mais quelle phrase magnifique!
Hakuna Matata,
Quel chant fantastique!