Tvingad att ligga i soffan
Men idag, när all spänning efter förmiddagen släppte insåg jag att om jag inte ska behöva spendera hela helgen i soffan så var det dags att lägga sig ner i soffan med en stor filt. Och det har jag försökt med de senaste timmarna.... men det är bara att inse, det här med att ligga i soffan och ta det lugnt är inte riktigt min grej längre. Det kilar i fredagsnerven, jag vill ut, jag vill resa bort och upptäcka nya saker, umgås med underbara människor. Eller åtminstone springa fram och tillbaka i lägenheten och fixa med saker.
Vi får väl se, jag ska försöka komma på hur man kan göra ett helt gäng saker på en gång och samtidigt vila så ska nog det här lösa sig också.
Myndigheter....
Ringde till skatteverket för att ändra en del personuppgifter. En vänlig figur upplyste mig att dessa förändringar ej kunde göras via telefon då de ej kunde vara säker på att jag var den jag sa att jag var. Låter väl rimligt tänkte jag och funderade när jag skulle hinna ta mig till ett skattekontor. Men då fortsatte killen och berättade att det enklaste för mig var om jag skickade ett mail till dem.
Det är här som jag inte förstår logiken längre. Sen när blev det enklare/säkrare att veta en persons identitet via ett mail än ett telefonsamtal?
Vad går egentligen först, säkerhet eller design?
För kanske en månad sen skrotades den bil som mina föräldrar haft sen jag var tonåring. Det var lite sorgligt faktiskt, även en bil kan ju bli lite som en familjemedlem även om det låter lite materialistiskt. Anledningen till skrotningen är att under mor & fars semestertripp föll ett stort träd över bilen. Lyckligtvis var ingen i närheten just då och föräldrarna dök upp först när brandkåren försökte såga itu trädet. Men det mest skrämmande i den här historien är ändå det faktum att man tänkt ta ner träden tidigare men lät dem stå kvar av estetiska skäl...
Jag blir så matt!
Alla har vi våra konstigheter...
Jag har en ganska konstig fascination, jag älskar broar. Det bästa är höga och maffiga sådana.
Jag tycker om frihetskänslan som jag får när jag far över en sådan. Ölandsbron är min favorit men det beror kanske främst på nostalgi. Öland betyder så mycket för mig och Ölandsbron är förknippad med lugn, där börjar alltid det totala lugnet att infinna sig. I Sverige finns det inte så många maffiga broar men jag har alltid spanat efter dem. HögaKusten-bron är en bro som jag läst om flera gånger och förundrats över dess storlek. Bropyloner som är 182 meter höga är mäktigt! Jag har många gånger tänkt att jag ska besöka den men det har aldrig blivit av.
Men i fredags satt jag på en buss och helt plötsligt får jag syn på en skylt "Höga kusten" , bara sådär runt ett backkrön dök den upp. Mäktig som få. Det var häftigt att äntligen få uppleva det. Tänk så bra det kan bli när man hoppar på galna saker utan att ha någon större koll.
Nån som vill följa med till Tower Bridge eller Golden Gate?
Tågstationens betydelse
Min mormoster, född på 1920-talet, berättade en gång för mig att hon och hennes käresta brukade åka till tågstationen för att få chansen att kyssas offentligt. På tågstationen var det nämligen accepterat tillskillnad från andra ställen. Detta var ju innan pendlandets tid, då när tågresor alltid var förknippade med långa resor och att vara borta länge. Jag misstänker att samma förväntan som då alltid låg i luften på en tågstation är densamma som jag känner av denna småkalla fredagskväll.