Thereses tankar och funderingar

Ibland hamnar man i situationer när precis allt, stort som smått, går fel. I torsdagseftermiddag var en sådan kväll för mig. Det började egentligen redan på jobbet, precis innan jag skulle gå dök det upp massor av uppgifter och jag fick stressa för att hinna iväg. Väl på stationen hade jag sett fel och skulle egentligen åka buss men det löste sig eftersom de ligger bredvid varandra. Buss- och tågresan gick bra men när jag kom fram till Arlanda var flyget en halvtimme försenat. Det gjorde iofs inte så mycket utan vi passade på att ta det lite lugnt, äta lite, shoppa och så. Precis innan vi skulle boarda insåg vi att det var något som inte stod riktigt rätt till. Kön började splittras upp och det visade sig att radarn på planet var trasig och att vi därför skulle bli ytterligare 2 timmar försenad. Dock hade de inte kunnat informera oss tidigare då även micen vid gaten var trasig....

Jaha.. jippi. Det var bara att anpassa sig efter situationen och eftersom det fanns internetplatser alldles bredvid gaten skulle det säkert lösa sig. Andreas köpte en surfbiljett utan problem men när det var min tur vägrade maskinen att ta mitt kort. Istället fick jag försöka köpa det via sms vilket inte heller fungerade. Jag fick låna Andreas telefon för att ringa supporten (min hade såklart fått slut på batteri...). Supportdamen berättade att smstjänsten inte fungerade för tillfället och att hon tyvärr inte kunde förklara varför maskinen inte tog mitt kort, hon var inte så bra på hur det fungerade "jag tar ju bara emot felanmälningar". Support....

Till sist fick jag dock igång internet och vi blev informerade att planet blivit lite tidigarelagt då de bestämt sig för att byta ut planet helt. Vi gick på och trodde vi skulle få åka iväg men icke. Istället fick vi det intressanta beskedet "Vi ska snart åka men just nu får vi inte bort flygplanet från gaten. Det är fyra personer som försöker lösa det nu så vi är nog snart iväg". Det började kännas lite tragikomiskt. Flygresan gick bra förutom det faktum att mina tabletter för öronen hade hunnit sluta verka pga förseningen. Detta resulterade i en riktigt tuff landing och jag var helt utmattad när vi tillsist landade.

Trötta drog vi oss iväg mot bagaget och möts av en skylt "bagage delayed". Okej, bara att sätta oss och vänta då. Vi hinner precis bara sätta oss när en man informerar oss att Sthlmsplanet hade landat tomt. Allt bagage var kvar i Sthlm, han pekade mot en lång kö, "bara att anmäla er där". Vi började köa och längtade allt mer efter en säng. Det är ju tråkigt med försenat bagage men eftersom vi skulle hem till Andreas kändes det som att det gick att lösa det mesta på plats. Det är då vi inser att Andreas bytt jacka och att hemnycklarna ligger i jackan som är nerpackad. Krislösningsdags.

Efter strul med att hitta ett lämpligt hotell (man ska visst inte boka hotell för natten efter midnatt) och en taxi som faktiskt både tar kort och hittar dit kommer vi tillsist fram till hotellet. Ut på stan för att köpa det nödvändigaste men vår otur ville inte riktigt vända och de få ställen som var öppna tog inte kort. I Bryssel har man också bestämt sig för att de flesta uttagsautomater ska låsas på kvällen så det gick inte så bra att ta ut kontanter heller.

Det dröjde fram tills 15-tiden dagen efter innan vi fick vårt bagage och det var längesen det kändes så skönt att få dumpa handbagaget (bära omkring på dator och annat grejs en hel dag är inte att rekommendera), ta av sig snyggskorna (se till att ha bekvämma skor även om du tror att du inte ska gå så långt, det kan förändras) och ta en dusch.

Trots allt strul så var det ett äventyr och trots att vi var ganska less kunde vi le oss igenom nästan hela upplevelsen. Helt klart ett minne! Rapport från resten av helgen kommer.

Varenda bok jag kunde komma över läste jag
Och jag spydde aldrig vid kullen vid 4H-gården
Behövdes aldrig ungdomsvården
Den enda som aldrig rökte
Den enda som aldrig försökte fuska på proven
Då lär man sig ju inte nå't
Jag var nog värd allt stryk som jag har fått

Den enda som inte tafsades på
Den enda det inte bråkades på
Den enda som haft en god relation till mor och far
Och jag grät mig till sömns efter alla da'r
Och jag grät mig till sömns efter alla da'r

De säger att det är kul att vara ung och fri
Fri från vadå, från förpliktelser, tjenare
Man skulle va' horan, madonnan
Smart och korkad på samma gång
Man skulle ha en kille med bil
Man skulle ha en silverring
Jag var inte ens kysst
Men jag visste vem jag var

Så jag grät mig till sömns efter alla da'r
Så jag grät mig till sömns efter alla da'r

Tack kära år som går
Tack kära dagar som lägger en paus mellan nu och då
Och en paus mellan dig och mig
Jag såg dig på stan igår
Du såg ledsnare ut än då
Jag skrattade mig till sömns

Vilken jävla lögn att det ska va' ens bästa tid
Vilken jävla lögn att det ska va' ens bästa tid
Vilken jävla lögn att det ska va' ens bästa tid
Vilken jävla lögn att det ska va' ens bästa tid

Den här texten tycker jag väldigt mycket om. Har funderat en hel del på den. Hur kommer det sig att folk alltid säger att ens bästa tid är tonårstiden?
Visst hade man det väl på ett sätt enkelt och fritt såhär i efterhnad men samtidigt är det ju som texten beskriver, identitietssökning är inte direkt en enkel process.
Man är ju extremt känslig för kritik och har en hög press på sig, inte enbart från vänner och samhället utan också sig själv.

Att då få kastat i ansiktet, ofta av människor man ser upp till, att "det här är din bästa tid- ta vara på den" gör ju inte direkt pressen lägre. Jag tycker det är korkat.