Mot nya äventyr

Jag bloggar om mina våräventyr i Frankrike på en annan blogg. Vill ni ha access dit är det bara att hojta.


Lektion nummer 1

Idag har jag haft min första riktiga lektion efter veckans övningar och egenarbete. Vi pratade franska större delen av lektionen och jag förstod det mesta. Dessutom så fick jag berömm för mina texter och vi gick igenom de grammatiska felen som jag gjort.


En utav de roligaste kommentarerna som min lärare sa var att franskan är ett sexistiskt språk. Hur menar du undrade jag? Jo, det är mycket fokus på maskulint och feminint, det är dessutom alltid lättare med de maskulina och om det finns en konflikt vinner alltid de maskulina. När jag tänkte efter är det sant och min lärare funderade om han inte borde hålla en föreläsning om det. Spännande!

 

Det mest spännande med lektionen var att jag verkligen inte ville gå hem och att jag svävade på moln efteråt. Det känns så roligt att äntligen vara igång på riktigt och att det går framåt. Jag tycker verkligen om att lära mig nya saker och förstå sambanden. Längtar redan till nästa lektion

 


Var är logiken?

Om man absolut inte får döpa en glass till Nogger Black. Hur kommer det sig då att man får döpa en hudrengöring för Blackhead eliminating? En stilla undran en måndagskväll

Första uppgiften: Bröllop

Förra veckan var välfylld och fylld av stor press. Men efter allt slit kring det ena och det andra, både privat och på jobb så blev det en vacker helg. Att få bevittna en utav sina bästa vänners bröllop var en stor ära.

 

Nu kan jag dock inte låta bli att tycka att det är ganska skönt att det är avklarat. Att alla uppgifter lagt sig och all nervositet har släppt. Nu ska jag försöka fokusera på min nya kurs. Min första uppgift blir att skriva en text om helgen. Det ska jag roa mig med i kväll samtidigt som jag städar undan allt pyssel som hamnat över hela lägenheten efter förra veckans bravader.


Nu är det dags

Jag har låstas länge men nu är det på riktigt. Nu banne mig ska jag börja min resa för att lära mig kärlekens språk.

I går blev jag inskriven på franskakursen. Jag hade ett möte med läraren som tittade på mig och frågade ”Du har alltså inte läst franska på högstadiet utan bara själv?”. Ja, svarade jag och insåg att det kanske verkade lite konstigt. Han hade svårt att bedöma i vilken nivå vi skulle lägga mig. Att plugga själv gör att man inte har en bra struktur. Vissa utav bassakerna kan jag inte alls medan jag däremot kan betydligt svårare saker. Ingen ordning alls med andra ord.

Det var roligt att träffa läraren och jag tror att han tyckte det var roligt att träffa mig. Jag är så engangerad i det här. Jag vill verkligen och jag ska få allt att gå ihop.

En timme senare gick jag hem med 6 stycken fransktextade filmer, studiehandledning för nybörjarkursen och fortsättningskursen, grammatikhäfte för fördjupningskursen och inloggningen till skolans portal. Vi har bestämt att jag ska jobba själv, skriva texter om precis vad jag vill ungefär var tredje dag och skicka dem till honom. Jag ska prata franska i telefon regelbundet och sedan kör vi 2-3 kapitel per tillfälle vi träffas istället för 1 i veckan.

Jag är peppad, jag längtar. Jag är trött på frustrationen och jag är trött på att inte förstå allt. Men jag ska samtidigt försöka att inte ha för höga förväntningar. Läraren träffade mig i bara en timme och trots det sa han ganska snabbt ”Du får inte ha för höga krav”. Vissa saker förändras aldrig.

På kvällen, när livet tog över och jag insåg att jag inte skulle hinna titta på en film förens i nästa vecka kände jag mig deppig. Jag fick tipset om att lyssna på Hakuna Matata och startade Spotify. På Spotify fanns Hakuna Matata på väldigt många olika språk, jag lyssnade på dem alla och insåg att är det något språk man ska lära sig så är det just franska. Med ett leende på läpparna, studiehandledningen i högsta hugg och Hakuna Matata snurrandes i huvudet somnade jag gott på kudden.

Hakuna Matata,
Mais quelle phrase magnifique!
Hakuna Matata,
Quel chant fantastique!


Inställda flyg....

Att hitta matchande tåg och flyg från Skavsta är inte så enkelt. Min lösning är att jag kombinerar hänga med Sthlms-kompisar med mitt resande. Så sagt och gjort, jag satte mig på tåget till Sthlm 17:30 igår kväll. Hade en mysig kväll och satte mig på bussen 8 i morse för att ge mig av mot flygplatsen. Efter ca 3 timmar på språng checkade jag in och hängde vid gaten. Flyget blev försenat och sen försenat en stund till och en stund till. Tillsist säger de att flyget är inställt pga dimman (liksom alla andra flyg). Jaha.... Jag promenerar iväg mot en servicedesk, tänkte att nu ska det bli intressant. Alla säger att Ryanair är bra tills det händer nåt, då är allt omöjligt. Jag tog ett nummer, 30 nummer före mig, okej, ... vänta, vänta, vänta.... Jag väntade i två timmar sen var det äntligen min tur. Vid det här laget hade jag dock insett att det var likabra att ge upp, nästa flyg skulle inte gå förens i morgon och med tanke på att alla ville boka om skulle det troligtvis vara fullt när jag kom fram, från arlanda var alla plan också fullbokade. Det fanns inte så mycket mer att göra än att fråga vad som hände nu. Damen upplyste mig om att jag kunde ta måndagsflyget eller ett flyg med mellanlandning under morgondagskvällen. Mitt andra alternativ var att jag skulle få pengarna tillbaka, "jaha, bara för ditvägen då?" frågade jag, helt övertygad om att det var så det var... "Nä, för båda vägarna" svarade hon. Jaha, tänkte jag förvånat men var fortfarande skeptisk... " Men hur mycket får jag tillbaka då?", svaret var för henne självklart "allt som du betalat".

När jag gick såg jag dem med 300 nummer efter mitt....


Så nu sitter jag här på tåget på väg hem igen. Besvikelsen ekar i hjärtat, jag kommer komma hem ett dygn efter jag åkte och har i princip varit på resande fot hela tiden. Det känns helt klart drygt. Men jag försöker se det positiva i att jag åtminstone fick mina pengar tillbaka, Ryanair är kanske inte så ila ändå (borde iofs inte säga nåt innan jag verkligen sett pengarna på mitt konto). Nu är det dags att undersöka om reseförsäkringar kan hjälpa mig med tågbiljetter och likande. Jag ska också försöka uppfinna en teleporter när jag ändå håller på att grotta ner mig i saker....


Flygöron

Mina öron tycker inte om att flyga, så är det bara. Från första gången jag flög så har jag haft jätteont i öronen när jag landar. Första gången fick jag tipset om att ha huvudet mellan benen för att få mer blod i hjärnan och inte bli lika uppstressad. Dessutom är trycket lägre på golvet av någon anledning. Så det har jag gjort... halvt legat på golvet på varenda förbaskade flygning jag gjort och ändå har jag gråtit. Jag har testat allt, allt från pappersmuggar på öronen (jag tror fortfarande den flögvärdinnan drev med mig) och akupunkturpunkter till mer traditionella näsdroppar och specialöronproppar. Men inget funkar, det där med att tryckutjämna fungerar enbart för mig när jag är på land helt enkelt.

I höstas fick jag nog, jag flyger så pass ofta både i jobbet och privat att det var dags att söka lite hjälp för det här. Jag gick till en doktor som skickade mig till en öronspecialist. Öronspecialisten undersökte mig med långa slangar upp i näsan och kittlande tångar i öronen. Men nejdå, det är inget fel på mina öron. Däremot fick jag en ökad dos av mina flygtabletter och en kortisonnässpray som jag ska använda dagligen en hel vecka innan jag gör en flygning. Jag testade det här för första gången i julas, trodde inte så mycket på det. När väl flygdagen kom var jag störtförkyld och väldigt nervös. Vanliga människor får ju ont i öronen när de flyger förkylda, hur skulle det då gå för mig. Jag flög och det gjorde lika förbaskat ont som vanligt och jag surade för oduglig medicin. Men när jag sedan flög hem hade jag hunnit bli frisk och plötsligt hände ett under. Jag kunde sitta raklång under hela landningen och jag kunde tryckutjämna. Sedan dess har jag flugit några gånger och det har fungerat lika bra varje gång. Jag hoppas det håller i sig för isåfall är det ju fantastiskt.

Hurra för medicin och specialister!


Katolsk mässa

När man sjunger i kör hamnar man väldigt ofta på gudstjänster. Dock har jag alltid varit på svenska kyrkans gudstjänster som tyvärr ser väldigt likadana ut. Det är ett fåtal människor, ofta pensionärer, som sitter ganska tysta och stilla. Generalisering visst, men det är så jag upplevt det. Förra veckan fick jag chansen att sjunga på en katolsk mässa för första gången. Det var otroligt intressant och väldigt annorlunda jämfört med svenska kyrkan. För det första var det en fullsatt kyrka med en helt annan typ av besökare. Här fanns det alla folkslag, olika åldrar och familjesammansättningar. Det kändes inte som att vi var i småstan utan någon helt annanstans. Men den viktigaste skillnaden var ändå stämningen. Jag är inte alls religiös själv men man pratar mycket om att gudstjänsten är en fest och att alla ska kunna vara sig själv inför Gud. Och så kändes det verkligen på den katolska mässan. Folk kom och gick lite som de ville, man satt inte tillknäppt och stilla utan man var sig själv. En kvinna som behövde amma sitt barn, gjorde det. Jag tyckte det var väldigt fascinerande. För mig som inte går på gudstjänster i vanliga fall så kan jag tycka att det är lite stel och nästintill otäck stämning på svenska kyrkans gudstjänster medan jag kände mig välkommen till den katolska mässan. Kanske en tillfällighet, kanske bara något som jag tycker men intressant.



Jobba eller inte...

Jag har pratat med en del personer som jobbat längre än mig och alla säger samma sak "Du är naiv när det gäller jobbet. Du måste lära dig att man inte har en lojalitet till företaget, ingen jobbar för att företaget ska gå bra. Alla jobbar för att tjäna mer pengar och enbart det." Är det naivt att tro att man ska gå till jobbet och tycka det är kul? Att jobba för att man tycker det är kul att bidra till att företaget går bra? För att man tror på deras affärsidé? 

Är det bara jag som blir ledsen när jag tänker på att människor inte ser på sitt jobb på det sättet?

Eller är det så som alla säger "Du måste sluta ta jobbet så seriöst, man jobbar för att leva, inte lever för att jobba."
Och ja, det är kanske sant men det är också sant att man äter för att leva inte lever för att äta. Men det betyder ju inte att man ska äta mat som inte är så god hela tiden.


Årsredovisning 2008

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Många nya platser, många nya människor, många nya kulturer, många nya smakupplevelser.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Japps

Dog någon som stod dig nära?

Nä, men som stod mina vänner nära.

Vilka länder besökte du?

Österrike, Danmark, Norge, Nederländerna, Storbritannien, Frankrike.... Hm... tror det var alla.

Vilket datum från år 2008 kommer du alltid att minnas?

21/4 För att nå sina mål

6/6 För kärleken till livet

22/6 För det verkliga slutet och den verkliga början

26/7 För en vacker stund på en vacker brygga

27/10 För drömmar som slår in

28/12  För officiella beslut

Vad var din största framgång 2008?

Att prova nya saker och njuta av dem. Och jobbet, att nå de karriärsdrömmar som jag haft sedan jag var 14.

Största misstaget?

Att ge vissa personer mer tid och tankekraft än de förtjänade.

Har du varit sjuk eller skadat dig?

Inte mer än vanligt.

Vad spenderade du mest pengar på?

Resor och utemat

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Många saker men bland annat kommentaren från min chef "Jag kommer ihåg när jag träffade dig för två år sedan, hur blyg och försynt du var. Nu är du en helt annan person, du är en självsäker tjej med skinn på nästan som kommer gå jättelångt. Det är helt otroligt vilken utveckling du gjort, framförallt det senaste året."

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2008?

Francais Cabrel- Petite Marie

Daughtry- Over you

Säkert- Vi kommer och dö samtidigt

ABBA- Dancing Queen

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Helt klart gladare.

Vad önskar du att du gjort mer?

Rest mer och spenderat mer tid med dem som betyder mest för mig.

Vad önskar du att du gjort mindre?

Göra saker mer komplicerade än vad de är

Hur tillbringar du nyår?

I romantikens tecken

Blev du kär i år?

Ja

Favoritprogram på TV?

Jag har tittat ovanligt lite på TV i år, tror knappt jag följt nånting. Lost kanske.

Bästa boken du läste?

Ge aldrig upp - Michael Alonzo

Största musikaliska upptäckten?

Calogero och Francais Cabrel

Vad gjorde du på din födelsedag 2008?

Jobbade i Holland, åkte flyg, åt tårta på tåg och avslutade kvällen med middag i favoritstaden med en utav favorittjejerna.

Hur skulle du beskriva din stil år 2008?

Annorlunda från tidigare om vi pratar klädstil. Pratar vi övrigt kan det sammanfatta i fri.

Vad fick dig att må bra?

Många saker, grabbarna, framgången på jobbet, skratten med vännerna, resorna, kärleken

Vem saknade du?

Ninni, som alltid.


När vindarna vänder

För ett tag sen var den största nyheten i lokalpressen att en katt klättrat upp i ett träd och vägrade komma ner, oavsett vad man gjorde. Sen dök pressmeddelandet upp. Pressmedelandet som vände upp-och-ner på så mångas tillvaro. Var femte person på företaget varslades, ca 1000 personer riskerade att förlora sitt jobb i vår lilla stad.
Det är konstigt hur snabbt allt kan vända, plötsligt var vår stad i fokus på alla stora tidningar och vart man än vände sig i staden så diskuterade alla samma sak, hur ska det gå nu?


Vår stad är väldigt beroende, det handlar inte bara om de här personerna och deras jobb. Många undrar också hur det ska gå för hotellbranschen, resturangerna och de där dyra lägenheterna som man håller på att bygga, vem ska flytta in i dem? Plötsligt kunde man läsa om en stad i sorg, en utrotningshotad stad. Jag vet inte om det är så illa. Man vet inget om framtiden och om 6 månader kanske konjunkturen har vänt. Men det får en i alla fall att tänka till, att känna sig hotad fastän man inte är direkt berörd. Det här är en bruksort, det märktes verkligen då.


Själv kan jag inte låta bli att undra hur det gick med katten...


Klagokör

Det finns en populär grej som så många andra, spridits på nätet. Fenomenet kallas klagokör eller complaints choir.
Det går ut på att folk får klaga på en massa saker och att man sedan tonsätter dessa klagomål. SR Gävleborg har fångat upp idén och samlade in klagomål under förra veckan. De skrev sedan ihop en text om min kör fick äran att framföra denna live i lördags. Vill du höra hur det lät? Kolla här:

http://www.sr.se/cgi-bin/gavleborg/program/index.asp?ProgramID=3308

Körsbäret på bakelsen

I franskan finns ett utryck som lyder: "la cerise sur le gâteau" - Körsbäret på bakelsen. Den svenska motsvarigheten är "grädden på moset" eller "pricken över i". Jag har klurat en del på det där idag. Vem äter egentligen grädde på mos? Och vilken typ av mos menar de, potatismos? Jag förstår verkligen inte.
För att inte tala om "pricken över i", vad betyder egentligen det? Det är ju ännu konstigare. Jag ska nog börja säga körsbäret på bakelsen istället, det är ju åtminstone logiskt.

Budget FS = Bästa FS

Jag har sagt det förut och säger det igen, mitt favorit FS-möte är budget-FS. I år blev det också det bästa FS-mötet under hela den här perioden. Jag, precis som Robert, känner en nytändning på UNF.
Vi hade en riktigt bra strategidiskussion där vi fokuserade på UNFs övergripande mål, vad är UNFs mål på lång sikt? Längre än bara arbetsplanen för två år i taget. Vad är syftet med att UNF finns?
Det känns ofta som att det är ett stort steg mellan vår arbetsplan och visionen om en drogfri och solidarisk värld fri från droger. Vi har också tillsatt en strategigrupp som ska diskutera dessa och många andra frågor. Jag tror jag sitter i de flesta arbetsgrupper inom UNF men kunde ändå inte säga nej till den här också. Det är ju sånt här vi ska jobba med, sånt här som jag brinner för, att ta organisationen framåt.

Jag är också nöjd med vår budget trots att vi budgeterat ett underskott. Vi har valt bra projekt, en del saker som fungerat förr och en del nya, kanske aningens kontroverisella pilotprojekt. Nu är jag peppad!

Konsten att förmedla en känsla

För några veckor sen var jag på en operakonsert. Sångerskan sjöng på italienska och jag förstod ingenting vad stycket handlade om. Trots detta slet det i hela mitt hjärta av smärta när hon sjöng. Jag kunde känna den enorma frustration och smärta som hon försökte förmedla.

Tänk också på hur mycket en låt kan förändra sinnesstämningen i en film, allt ifrån de läskiga stycken som gör att man vill dra täcket över huvudet när kvinnan ska öppna den där dörren till de romantiska flöderna när de äntligen får varandra.
Jag är en sådan som aldrig kan svara på vilken låt som spelats i en film, som inte ens märker dem. Men, att se en film helt utan dessa stämningsförstärkare måste vara väldigt konstigt.

Min kör ska snart ha en operakonsert.  Vi ska sjunga på franska, italienska, latin och tyska. Jag hopps verkligen att vi också lyckas förmedla styckets känsla när orden inte kan förstås.

Jag är kär! Frankrike, vilket land!

Jag kände mig som ett litet barn när jag kom dit, så många saker att titta på, skyltar att läsa och frågor att ställa. De franska småstäder som jag besökte var en fantastisk tidsresa. Städer med kullerstensgator, slott, murar och stenhus där vi måste gå till bageriet för att köpa bröd, slakteriet för att köpa kött osv. Det är svårt att låta bli att le.


Paris
En dag lämnade vi idyllen och åkte till Paris. Mina vänner hade sagt åt mig att inte ha för höga krav. På en dag skulle jag knappast hinna se något. Det var inte sant. Med effektivitet (men utan stress), en bra guide och sköna skor hann vi:

  • Känna andligheten i Sacré-Coeur
  • Promenera i de typiskt franska, bohemiska gränderna i Montmarte
  • Åka på Les Champs-Élysées
  • Bli förundrad av den massiva Triumfbågen
  • Känna historiens vingslag vid Hôtel des Invalides
  • Ligga på en parkbänk i Parc du Champ de Mars och vila fötterna
  • Försöka förstå varför flygplanen heter samma sak som den gigantiska platsen Concorde
  • Leta efter Quasimodo vid Notre-Dame
  • Fundera över hur många veckor det skulle ta att titta på allt på Louvren
  • Känna oss som de enda vita människorna i de afrikanska kvarterna och såklart
  • Klättra de runt 700 stegen upp i Eiffeltornet

För mig var Eiffeltornet bland det bästa i Paris, troligtvis för att det är en sån tydlig symbol för staden. När jag fick se det för första gången svajade jag till och gick blinka bort en tår. Kanske fånigt men för mig var det betydelsefullt. Ännu en dröm avcheckad.


Alla dessa matupplevelser

Det är ingen fördom att fransmännen äter en massa baguetter. Kring lunchtid mötte man alltid flera personer med en baguette under armen. Jag har ätit konstigt bröd. Gott förvisso men kanske inte det nyttiga frukostbrödet jag är van vid. Här är det snarare mycket bröd med choklad i som helst ska ätas med nutella på. Barn måste vara lyckliga i Frankrike :)


Ost.... Grabben tyckte jag hade konstig ostsmak. För det första introducerade jag osthyveln och ost till frukost i hans liv, det blev sådär lagomt populärt. Han kontrade med att låta mig äta väldigt starka ostar med honung. Jag rynkade på näsan och blev mobbad i ostaffären för att jag inte förstod den franska ostkulturen. Jag ska jobba på det. Osten jag fick i avskedspresent var faktiskt fantastisk god även om min väska stinker.


Efterrätten är viktig i Frankrike och vi åt oftast efterrätt både till lunchen och middagen, det gillar jag :)


Språket

Jag älskar det franska språket. Det är fantastiskt vackert. Jag lyssnade faschinerat när grabben pratade i affären eller i telefon. Jag förstår mer och mer och kände mig stolt när jag på flygplatsen, utan problem kunde kommunicera med cafepersonalen. Att jag sedan fortsatte att tänka lite på franska när jag kom hem och tackade pressbyråkillen med "merci" är ett gott tecken. Franska tangetbord är dock en historia försig. Att man inte har å, ä och ö är inte så konstigt men varför har Q och A bytt plats. Och varför måste man trycka Shift för att få en punkt. Att semikolon är vanligare än punkt är tydligen fransk logik.....


Reflektion

Vart fanns alla snorkiga fransmän? I Paris kom flera fransoser fram till oss och pratade, skojade eller hjälpte oss att hitta rätt utan att vi bett om det. Kanske var det för att jag hade med mig en fransman, för att vi pratade franska. Jag vet inte men snorkiga var de i alla fall inte.


Á bientôt France! Je t'adore!


Livets skörhet

De senaste 5 åren har fyra utav tjejerna i vårt högstadiegäng förlorat någon inom sin familj, en ung mamma eller bror som hastigt dragits bort från livet alldeles för tidigt. Det är en skrämmande hög siffra tycker jag.
Om man har en bra relation till sin familj är det väldigt enkelt att ta dem för givet. De har alltid funnits omkring en och man räknar med att de kommer fortsätta med det. Vänner kan man också ta för givet men inte på samma sätt, de vet man ändå att man kan förlora på olika sätt men ens familj är på något sätt en stadig pelare i ens liv, de ska bara inte försvinna.

Men livet är orättvist, olyckor, sjukdomar och annat elände väntar bakom varje hörn. Man vet aldrig vad som händer, därför är mitt tips att du ser till att träffa din familj i veckan eller åtminstone ringa dem. Det tänker jag göra.

Libary Lovers

Efter en intensiv jobbperiod hade jag äntligen tid att göra något annat än att jobba eller ta hand om hemmet på kvällen. Jag valde att ta en promenad till biblioteket i stan. När jag var liten var jag väldigt ofta på bibiloteket tillsammans med mina föräldrar. Vi lånade bok efter bok. När jag sedan blev äldre fortsatte jag att låna böcker, jag slukade dem. I gymnasiet blev biblioteket en tillflyktsort. Här kunde jag sitta och skriva ner mina tankar, försjunka i böcker eller för att inte tala om släktforskningens underbara värld. När jag började på högskolan var det på biblioteket vi träffades för att plugga och umgås. Men efter att jag studerat klart och börjat jobba har jag inte varit en lika flitg gäst längre vilket är synd. Idag när jag var där, kikade bland hyllorna, bläddrade bland cd-skivorna upptäckte jag lugnet som spred sig i kroppen.
För mig är det otroligt viktigt att samhället fortsätter att satsa på bibilioteket, att man stöttar så att biblioteken har en chans att utveckla sig för att nå nya generationer (exempelvis satsa mer på filmer, tv-spel osv.).

Libary Lovers är en pågående kampanj som går ut på att visa politikerna hur viktigt det är med de offentligt finansierade bibilioteken. Kika på länken och stötta kampanjen du med.
Själv ska jag fortsätta titta på filmen som jag lånade idag, La vie en rose. Man måste förbereda sig!


Elförbrukning

I Januari i år fick jag en positiv räkning, en tillgodofaktura på min elräkning. Min förbrukning förra året var beräknat på killen som bodde här innan och eftersom jag inte hade så mycket koll på hur mycket som jag borde göra av med betalade jag snällt varje månad även om jag tyckte det verkade aningens dyrt. När jag sedan fick min tillgodoräkning tyckte jag såklart det var positivt och tänkte att det var skönt att slippa betala på nån månad. "Nån månad" blev ganska många och först igår fick jag min första elräkning som jag behövde betala i år :)
Jag kan ju inte låta bli att fundera vad min föregångare sysslade med egentligen.... jag har ju massor av lampor, lagar mat och har datorn igång ofta. Kan det vara de miljö-vänliga saker jag gör som påverkar? Jag använder såklart lågenergilampor och ser till att inte ladda laptopen mer än när det behövs. Om det skulle vara det som påverkar är det ju fantastiskt men det är ju såklart mer spännande att klura på de mystiska sakerna som min föregångare kan ha haft för sig.....


Helgens äventyr

För två helger sen var det Förbundssamling i Göteborg. Vilken grej! Jag blev tokpeppad av att ha massor av UNF:are samlade som kom med kloka funderingar och synpunkter. Jag brukar inte göra så mycket kurser men nu känner jag att man borde göra det oftare. Jag blev väldigt peppad av det. Önskar att jag hade haft mer tid att hänga med alla UNF:are från hela Sverige men jag var tvungen att fokusera på köket också.  Jag tycker iaf det blev en bra helg!

Förra helgen var jag ute i skärgården. Jag har aldrig varit en skärgårdstjej men förra helgen var det seglarjacka och stövlar på. Jag åkte båt, var med och tog upp båten och rengjorde den. Det var fantastiskt roligt. Om jag hade vetat att det var så roligt med en högtryckstvätt så hade jag tvättat båtar oftare :) Att vara ute i naturen hela dagen och jobba gjorde att man var skönt trött i kroppen när man kröp upp i soffan framför elden. Vilken helg, total avslappning var precis vad jag behövde.

Idag blir jag upprörd när jag läser löpsedlarna "Matvarorna som gör dig smal". När ska folk lära sig att det bara finns ett "knep" för att bli gå ner i vikt, att få i sig mindre energi än man gör av med. Hur svårt kan det vara....


Snart, Paris!

Tidigare inlägg