Jag är kär! Frankrike, vilket land!

Jag kände mig som ett litet barn när jag kom dit, så många saker att titta på, skyltar att läsa och frågor att ställa. De franska småstäder som jag besökte var en fantastisk tidsresa. Städer med kullerstensgator, slott, murar och stenhus där vi måste gå till bageriet för att köpa bröd, slakteriet för att köpa kött osv. Det är svårt att låta bli att le.


Paris
En dag lämnade vi idyllen och åkte till Paris. Mina vänner hade sagt åt mig att inte ha för höga krav. På en dag skulle jag knappast hinna se något. Det var inte sant. Med effektivitet (men utan stress), en bra guide och sköna skor hann vi:

  • Känna andligheten i Sacré-Coeur
  • Promenera i de typiskt franska, bohemiska gränderna i Montmarte
  • Åka på Les Champs-Élysées
  • Bli förundrad av den massiva Triumfbågen
  • Känna historiens vingslag vid Hôtel des Invalides
  • Ligga på en parkbänk i Parc du Champ de Mars och vila fötterna
  • Försöka förstå varför flygplanen heter samma sak som den gigantiska platsen Concorde
  • Leta efter Quasimodo vid Notre-Dame
  • Fundera över hur många veckor det skulle ta att titta på allt på Louvren
  • Känna oss som de enda vita människorna i de afrikanska kvarterna och såklart
  • Klättra de runt 700 stegen upp i Eiffeltornet

För mig var Eiffeltornet bland det bästa i Paris, troligtvis för att det är en sån tydlig symbol för staden. När jag fick se det för första gången svajade jag till och gick blinka bort en tår. Kanske fånigt men för mig var det betydelsefullt. Ännu en dröm avcheckad.


Alla dessa matupplevelser

Det är ingen fördom att fransmännen äter en massa baguetter. Kring lunchtid mötte man alltid flera personer med en baguette under armen. Jag har ätit konstigt bröd. Gott förvisso men kanske inte det nyttiga frukostbrödet jag är van vid. Här är det snarare mycket bröd med choklad i som helst ska ätas med nutella på. Barn måste vara lyckliga i Frankrike :)


Ost.... Grabben tyckte jag hade konstig ostsmak. För det första introducerade jag osthyveln och ost till frukost i hans liv, det blev sådär lagomt populärt. Han kontrade med att låta mig äta väldigt starka ostar med honung. Jag rynkade på näsan och blev mobbad i ostaffären för att jag inte förstod den franska ostkulturen. Jag ska jobba på det. Osten jag fick i avskedspresent var faktiskt fantastisk god även om min väska stinker.


Efterrätten är viktig i Frankrike och vi åt oftast efterrätt både till lunchen och middagen, det gillar jag :)


Språket

Jag älskar det franska språket. Det är fantastiskt vackert. Jag lyssnade faschinerat när grabben pratade i affären eller i telefon. Jag förstår mer och mer och kände mig stolt när jag på flygplatsen, utan problem kunde kommunicera med cafepersonalen. Att jag sedan fortsatte att tänka lite på franska när jag kom hem och tackade pressbyråkillen med "merci" är ett gott tecken. Franska tangetbord är dock en historia försig. Att man inte har å, ä och ö är inte så konstigt men varför har Q och A bytt plats. Och varför måste man trycka Shift för att få en punkt. Att semikolon är vanligare än punkt är tydligen fransk logik.....


Reflektion

Vart fanns alla snorkiga fransmän? I Paris kom flera fransoser fram till oss och pratade, skojade eller hjälpte oss att hitta rätt utan att vi bett om det. Kanske var det för att jag hade med mig en fransman, för att vi pratade franska. Jag vet inte men snorkiga var de i alla fall inte.


Á bientôt France! Je t'adore!


Livets skörhet

De senaste 5 åren har fyra utav tjejerna i vårt högstadiegäng förlorat någon inom sin familj, en ung mamma eller bror som hastigt dragits bort från livet alldeles för tidigt. Det är en skrämmande hög siffra tycker jag.
Om man har en bra relation till sin familj är det väldigt enkelt att ta dem för givet. De har alltid funnits omkring en och man räknar med att de kommer fortsätta med det. Vänner kan man också ta för givet men inte på samma sätt, de vet man ändå att man kan förlora på olika sätt men ens familj är på något sätt en stadig pelare i ens liv, de ska bara inte försvinna.

Men livet är orättvist, olyckor, sjukdomar och annat elände väntar bakom varje hörn. Man vet aldrig vad som händer, därför är mitt tips att du ser till att träffa din familj i veckan eller åtminstone ringa dem. Det tänker jag göra.

Libary Lovers

Efter en intensiv jobbperiod hade jag äntligen tid att göra något annat än att jobba eller ta hand om hemmet på kvällen. Jag valde att ta en promenad till biblioteket i stan. När jag var liten var jag väldigt ofta på bibiloteket tillsammans med mina föräldrar. Vi lånade bok efter bok. När jag sedan blev äldre fortsatte jag att låna böcker, jag slukade dem. I gymnasiet blev biblioteket en tillflyktsort. Här kunde jag sitta och skriva ner mina tankar, försjunka i böcker eller för att inte tala om släktforskningens underbara värld. När jag började på högskolan var det på biblioteket vi träffades för att plugga och umgås. Men efter att jag studerat klart och börjat jobba har jag inte varit en lika flitg gäst längre vilket är synd. Idag när jag var där, kikade bland hyllorna, bläddrade bland cd-skivorna upptäckte jag lugnet som spred sig i kroppen.
För mig är det otroligt viktigt att samhället fortsätter att satsa på bibilioteket, att man stöttar så att biblioteken har en chans att utveckla sig för att nå nya generationer (exempelvis satsa mer på filmer, tv-spel osv.).

Libary Lovers är en pågående kampanj som går ut på att visa politikerna hur viktigt det är med de offentligt finansierade bibilioteken. Kika på länken och stötta kampanjen du med.
Själv ska jag fortsätta titta på filmen som jag lånade idag, La vie en rose. Man måste förbereda sig!


Elförbrukning

I Januari i år fick jag en positiv räkning, en tillgodofaktura på min elräkning. Min förbrukning förra året var beräknat på killen som bodde här innan och eftersom jag inte hade så mycket koll på hur mycket som jag borde göra av med betalade jag snällt varje månad även om jag tyckte det verkade aningens dyrt. När jag sedan fick min tillgodoräkning tyckte jag såklart det var positivt och tänkte att det var skönt att slippa betala på nån månad. "Nån månad" blev ganska många och först igår fick jag min första elräkning som jag behövde betala i år :)
Jag kan ju inte låta bli att fundera vad min föregångare sysslade med egentligen.... jag har ju massor av lampor, lagar mat och har datorn igång ofta. Kan det vara de miljö-vänliga saker jag gör som påverkar? Jag använder såklart lågenergilampor och ser till att inte ladda laptopen mer än när det behövs. Om det skulle vara det som påverkar är det ju fantastiskt men det är ju såklart mer spännande att klura på de mystiska sakerna som min föregångare kan ha haft för sig.....


Helgens äventyr

För två helger sen var det Förbundssamling i Göteborg. Vilken grej! Jag blev tokpeppad av att ha massor av UNF:are samlade som kom med kloka funderingar och synpunkter. Jag brukar inte göra så mycket kurser men nu känner jag att man borde göra det oftare. Jag blev väldigt peppad av det. Önskar att jag hade haft mer tid att hänga med alla UNF:are från hela Sverige men jag var tvungen att fokusera på köket också.  Jag tycker iaf det blev en bra helg!

Förra helgen var jag ute i skärgården. Jag har aldrig varit en skärgårdstjej men förra helgen var det seglarjacka och stövlar på. Jag åkte båt, var med och tog upp båten och rengjorde den. Det var fantastiskt roligt. Om jag hade vetat att det var så roligt med en högtryckstvätt så hade jag tvättat båtar oftare :) Att vara ute i naturen hela dagen och jobba gjorde att man var skönt trött i kroppen när man kröp upp i soffan framför elden. Vilken helg, total avslappning var precis vad jag behövde.

Idag blir jag upprörd när jag läser löpsedlarna "Matvarorna som gör dig smal". När ska folk lära sig att det bara finns ett "knep" för att bli gå ner i vikt, att få i sig mindre energi än man gör av med. Hur svårt kan det vara....


Snart, Paris!