"Revisorer är också människor"
Jag fortsätter på samma ämne som tidigare, ekonomi. Ibland får jag uppfattningen att folk tror att ekonomi är svårt i UNF bara för att det handlar om ungdomar. Att ungdomar är mindre kapabla till att förstå ekonomi än andra.
Men så är inte fallet. Överallt i samhället stöter man på fenomenet.
Förra veckan hade jag det väldigt lugnt på jobbet och när jag fick regionschefens månadsbrev (innehållandes vårt ekonomiska resultat) tänkte jag att jag skulle grotta ner mig lite djupare i det. Jag gick in på vårt intranät och kikade runt lite på grafer och siffror. Funderade lite och skrev ett mail till regionschefen eftersom det var en del siffror som jag inte lyckades förstå. Bara några minuter senare ringde han upp och var helt överlycklig. Han berättade att under alla sina år hade han kämpat med att tvinga folk att lyssna på hans ekonomiska genomgångar och att detta var den första gången som någon självmant tagit upp det.
Jag kanske är lite udda som gillar ekonomiska siffror. Men jag hoppas att fler ska lyckas hitta spänning bakom alla siffror, det är ju det allt handlar om.
I fredags hade vi kontorsmöte och min kontroschef gick igenom ekonomin som vanligt. Efter ett tag undrade hon vad vi egentligen ville veta, hur mycket ekonomiska siffror vi ville höra. Svaret var såklart "vi vill bara veta om det går bra eller inte". Sen börjades metoder att ifrågasättas, varför gör vi så otroligt mycket ekonomiska rapporter, vem bryr sig egentligen? Kontorschefen tittar på kollegorna och säger... "Tro det eller ej, men det finns de som tycker sånt här är roligt. Revisorer och controllers är också människor, de måste också få något att göra". Det skrattas i salen... konstig tanke för många.
Med andra ord, att ekonomi verkar svårt har inte med ungdomars förmåga att göra utan samhällets attityd över huvudtaget.
Ekonomi är inte svårt
Robert bloggar om att det är svårt med ekonomi i många föreningar. Att kassörsposten är den svåraste att fylla.
Jag håller med och tycker det är jättetråkigt. Jag tror att huvudorsaken är att det finns en allmän uppfattning om att det är väldigt svårt med ekonomi. I många föreningar sitter det personer på kassörsposten som varit kassör i massor av år och tycker att det här med resultaträkningar och budgetar är jättenkelt att förstå. När de sedan presenterar ekonomiska dokument på styrelsemöten och årsmöten förutsätter de att alla andra också har samma kunskap.
Och eftersom många inte har det och bara ser miljoner av siffror framför sig så orkar man inte ens försöka sätta sig in i betydelsen av siffrorna.
Jag är envis, jag ger mig inte förens de jag försöker förklara ekonomin för förstår den. Jag står inför en stor utmaning nu när det snart är dags för kongress och ombuden ska ta beslut om en budget för de kommande två åren. Och jag har lärt mig genom åren att det inte fungerar att tro att alla fattar och därför bara slänga fram ett sifferdokument framför dem. Jag försöker att hitta nya vägar. Att visa att ekonomi inte är så svårt om man vågar se förbi siffrorna. Att se vad de står för.
I helgen hade jag ett budgetmöte där jag knappt nämnde några siffror. Jag byggde min budget i staplar istället. Det blev pedagogiskt och tydligare för alla, även för mig.
Det var jätteroligt att se hur det engagerade människor. Våra medlemmar diskuterade och ställde mig mot väggen. Hur tänker vi här? Varför satsar vi så här mycket på detta och så lite på det här?
Min förhoppning är att jag kan utveckla det här och få igång en diskussion både inför och på kongressen. Det behöver vår organisation, på alla plan.