Twisterdrottning

För ca 5 år sedan var det superhett att spela Twister på våra UNF-träffar i Sandviken. Vi spelade det ofta och det var ett utav få spel som jag tyckte var roligt. Kanske för att jag är överrörlig och det för en gångs skull var en positiv egenskap. Jag minns att vi hade långa turneringar och jag var otroligt duktig på det. Kunde knyta massor av knutar på mig själv utan att tappa balansen.

Jag är ju inte alltid så snabb att haka på nya saker så jag fick ett eget twister i julklapp först förra året. I dag hade vi styrelsedag här hemma och förberedde inför årsmötet när vi plötsligt fick idén att inviga twistret.
Jag var toktaggad, kavlade upp ärmarna, satte uppe håret i knut, tog av mig smycken och ställde upp.
Och på bara några minuter låg jag och splattrade på golvet.. Jag förstår inte riktigt hur det kunde vara så enkelt förut, nu var det toksvårt men fortfarande lika roligt!

Så nu är det dags igen, jag måste återta min plats som Twisterdrottning!


Många uppdrag

Vissa veckor är extra spännande. Här vaknade jag eller kommer vakna de närmaste dagarna:

Söndag- Saxenborg
Måndag- Västerås
Tisdag- Uppsala
Onsdag- Västerås
Torsdag-Västerås
Fredag- Örebro

Det är skojigt att åka runt lite tycker jag.

I söndags fick jag ett intressant samtal, en man ringde och sa att hans ärende var ett valberedningsärende. Har frågade sedan lite försiktigt  "Jo, det är såhär... IOGT Västmanland skulle behöva en ny distriktskassör... jag vet att du är upptagen men jag måste ju i alla fall fråga."
Jag höll på att ramla baklänges av flera anledningar och trots att jag var väldigt smickrad över att de fråga så tog jag mitt förnuft till fånga och tackade vänligt men bestämt nej. 
Dessutom tror jag att Lisa skulle slå mig om jag tackade ja, och eftersom hon tränat karate så ska man nog inte bråka med henne :P

 


Kroppens signaler

Andreas säger att han läser min blogg allt mer sällan... det tar jag som ett hot men skyller samtidigt på de två senaste, galna veckorna. Nu har jag äntligen börjat landa efter förkylning, två tentaveckor och en utskottshelg. Önskar att jag kunde ha varit mer närvarande på utskottshelgen både fysiskt och psykiskt, men det tar som sagt en stund att landa.

Jag och Robert diskuterade faktumet att man plöstligt får feber när man stressat och sovit dåligt under en period. Man vaknar plöstligt en dag och har feber, sover hela dagen och dagen efter mår man prima igen och kan forsätta tuffa framåt. Det är underligt..
Linnéa och jag pratade sedan om hur det är omöjligt att stressa i vardagslivet om man är gravid (ingen utav oss är gravida utan vi pratade rent allmänt). Det är som att kroppen säger ifrån på ganska tydliga sätt. Det är lätt att ignorera sitt dåliga samvete för stress, lätt att säga att man ska stressa ner och att man snart ska sätta sig själv först. Problemet är att det där "snart "aldrig riktigt hinner komma innan något nytt stressmoment dyker upp. Då är det skönt att kroppen trots allt säger ifrån. Det går att ignorera kroppens signaler också men det är betydligt svårare än sitt sinnes.

Här är jag

Folk har frågat vart jag tagit vägen så jag tänkte bara meddela att jag lever... nästan.

Jag är tokförkyld liksom så många andra just nu men jag försöker ignorera det faktumet eftersom jag har två stora tentor de närmaste 2 veckorna. Jag har helt enkelt inte tid att vara sjuk.

Jag skrev tidigare om att säga nej, hur säger man nej till en förkylning?