Thereses tankar och funderingar

Andreas säger att han läser min blogg allt mer sällan... det tar jag som ett hot men skyller samtidigt på de två senaste, galna veckorna. Nu har jag äntligen börjat landa efter förkylning, två tentaveckor och en utskottshelg. Önskar att jag kunde ha varit mer närvarande på utskottshelgen både fysiskt och psykiskt, men det tar som sagt en stund att landa.

Jag och Robert diskuterade faktumet att man plöstligt får feber när man stressat och sovit dåligt under en period. Man vaknar plöstligt en dag och har feber, sover hela dagen och dagen efter mår man prima igen och kan forsätta tuffa framåt. Det är underligt..
Linnéa och jag pratade sedan om hur det är omöjligt att stressa i vardagslivet om man är gravid (ingen utav oss är gravida utan vi pratade rent allmänt). Det är som att kroppen säger ifrån på ganska tydliga sätt. Det är lätt att ignorera sitt dåliga samvete för stress, lätt att säga att man ska stressa ner och att man snart ska sätta sig själv först. Problemet är att det där "snart "aldrig riktigt hinner komma innan något nytt stressmoment dyker upp. Då är det skönt att kroppen trots allt säger ifrån. Det går att ignorera kroppens signaler också men det är betydligt svårare än sitt sinnes.