Att säga nej
När jag varit uppe hos mina föräldrar brukar jag vara helt slut. Besöken handlar ofta om att träffa så många vänner och släktingar som möjligt på så kort tid som möjligt. Vilket i princip alltid slutar med att man tänker "åh... jag skulle ha hunnit det och det också samt haft mer tid för den och den personen".
Nu är det annorlunda, jag kan med nästintill gott samvete säga att jag inte gjort nånting. Jag har mest legat på min barndomssäng och läst böcker. Jag tänker inte flyga runt fram och tillbaka för att träffa "alla". De som vill träffa mig får höra av sig till mig och jag kommer ha tid för dem. När jag hälsat på någon har jag kunnat vara där hela dagen och inte behövt säga "Tyvärr, jag måste åka nu, jag ska vara hos X om 20 minuter".
Jag tackade nej till att vara med i den nyårsrevy som jag alltid brukar vara med i och jag skapade sedan andra planer innan det blev min uppgift att fixa nyårsfirandet. I morgon ska jag istället ha en underbar och lugn dag med de jag älskar. Det känns mycket bättre än att vara nervös och repa inför föreställningar, försöka skapa tre-rättermenyer, handla allt man glömt, dekorera andra personers hus och laga mat i all oändlighet innan man äntligen kan sätta sig ner vid 12-slaget.
Det är viktigt att säga nej ibland även om det är otroligt tufft. Ibland måste man sätta sig själv först något som jag varit väldigt dålig på det senaste året. Jag brukar inte ge nyårslöften men ett mål för nästa år är att ta fler pauser och säga nej betydligt oftare.
Gott nytt år på er!
Nu är det annorlunda, jag kan med nästintill gott samvete säga att jag inte gjort nånting. Jag har mest legat på min barndomssäng och läst böcker. Jag tänker inte flyga runt fram och tillbaka för att träffa "alla". De som vill träffa mig får höra av sig till mig och jag kommer ha tid för dem. När jag hälsat på någon har jag kunnat vara där hela dagen och inte behövt säga "Tyvärr, jag måste åka nu, jag ska vara hos X om 20 minuter".
Jag tackade nej till att vara med i den nyårsrevy som jag alltid brukar vara med i och jag skapade sedan andra planer innan det blev min uppgift att fixa nyårsfirandet. I morgon ska jag istället ha en underbar och lugn dag med de jag älskar. Det känns mycket bättre än att vara nervös och repa inför föreställningar, försöka skapa tre-rättermenyer, handla allt man glömt, dekorera andra personers hus och laga mat i all oändlighet innan man äntligen kan sätta sig ner vid 12-slaget.
Det är viktigt att säga nej ibland även om det är otroligt tufft. Ibland måste man sätta sig själv först något som jag varit väldigt dålig på det senaste året. Jag brukar inte ge nyårslöften men ett mål för nästa år är att ta fler pauser och säga nej betydligt oftare.
Gott nytt år på er!
Jul, jul, strålande jul.
Bordet är dukat, potatisen står och putrar på spisen, grandoften sprider sig i huset, solen blänker i snön utanför, hyasinterna doftar, på TV.n spelas julmusik, håret är lockat, familjen är snart samlad i fina kläder.
Det här kommer bli en bra julafton.
God jul kära vänner, ta vara på högtiden, passa på att spendera tid med nära och kära.
Det här kommer bli en bra julafton.
God jul kära vänner, ta vara på högtiden, passa på att spendera tid med nära och kära.
Spännande möten
Det är spännande vad livet i rörelsen kan få en att uppleva. I tisdags var jag på styrelsemöte för en styrelse som i princip består av mig och 5-6 stycken män i åldern 65-90 år. Dom är så söta. Till exempel fick jag protokollet från förra styrelsemötet i handen och det var skrivet på skrivmaskin. När vi sedan insåg att det var en del fel i protokollet som måste redigeras, tittade förra mötes sekreterare uppgivet på oss "Jag måste alltså skriva om hela protokollet?" Insåg plötsligt att ja, så skulle det ju bli, skriva om hela protkollet för att en punkt blivit missuppfattad.Vi bestämde oss dock att skriva in ändringarna i det nya protokollet istället och återigen insåg jag hur bra det är med datorer.
Det är också spännande när dessa män pratar om olika projekt som de vill arbeta med i sina orter. De pratar om att de ska gå ut på skolor och diskutera med ungdomarna. Jag brukar fundera på hur mycket skilnad det gör när dessa män går ut på skolor men det är inte det som är huvudpunkten i detta utan huvudpunkten är deras enorma vilja. Dessa herrar brinner för nykterheten och har kämpat sen de var små. Och trots att det nog kan kännas som att det går allt mer och mer utför så ger de inte upp, de sprudlar fortfarande av idéer och viljekraft.
Eftersom det var årets sista möte skulle vi gå ut och äta en jultallrik efter mötet och det gjorde vi, fyra äldre män och jag. Restaurangpersonalen tittade lite konstigt på mig eftersom de nog inte tyckte jag passade in men i alla fall. Under middagen fick jag lära mig hur livet som lanthandlare var och hur man gjorde lutfisk. Jag fick höra om livet när man växte upp i en godtemplargård för att ens far var vaktmästare och lära mig diverse olika generationsuttryck. Dessutom kommer jag aldrig glömma den lycka som strålade ur dessa mäns ögon när personalen kom in med lutfisk åt dem (efter att de tidigare skojat med personalen och sagt " får man ingen lutfisk här?"). Tänk att man kan bli så lycklig över lite fisk :)
Det är också spännande att de behandlade mig som en dam, för dem var det självklart att man skulle dra ut stolen till mig, servera mig mat först, hälla upp mitt vatten, ta på mig min jacka osv.
Och när jag såg personalens förundrande blickar "vad gör den där tjejen här?" då tänkte jag att jag är så glad att jag är med i denna rörelse som låter mig träffa personer och umgås med dem som jag aldrig skulle lärt känna annars. Det är bland det bästa.
Det är också spännande när dessa män pratar om olika projekt som de vill arbeta med i sina orter. De pratar om att de ska gå ut på skolor och diskutera med ungdomarna. Jag brukar fundera på hur mycket skilnad det gör när dessa män går ut på skolor men det är inte det som är huvudpunkten i detta utan huvudpunkten är deras enorma vilja. Dessa herrar brinner för nykterheten och har kämpat sen de var små. Och trots att det nog kan kännas som att det går allt mer och mer utför så ger de inte upp, de sprudlar fortfarande av idéer och viljekraft.
Eftersom det var årets sista möte skulle vi gå ut och äta en jultallrik efter mötet och det gjorde vi, fyra äldre män och jag. Restaurangpersonalen tittade lite konstigt på mig eftersom de nog inte tyckte jag passade in men i alla fall. Under middagen fick jag lära mig hur livet som lanthandlare var och hur man gjorde lutfisk. Jag fick höra om livet när man växte upp i en godtemplargård för att ens far var vaktmästare och lära mig diverse olika generationsuttryck. Dessutom kommer jag aldrig glömma den lycka som strålade ur dessa mäns ögon när personalen kom in med lutfisk åt dem (efter att de tidigare skojat med personalen och sagt " får man ingen lutfisk här?"). Tänk att man kan bli så lycklig över lite fisk :)
Det är också spännande att de behandlade mig som en dam, för dem var det självklart att man skulle dra ut stolen till mig, servera mig mat först, hälla upp mitt vatten, ta på mig min jacka osv.
Och när jag såg personalens förundrande blickar "vad gör den där tjejen här?" då tänkte jag att jag är så glad att jag är med i denna rörelse som låter mig träffa personer och umgås med dem som jag aldrig skulle lärt känna annars. Det är bland det bästa.
Tågblogg
Jag blir alltid så inspirerad att skriva blogg när jag sitter på tåg. Kanske borde åka tåg oftare om jag skulle få min blogg uppdaterad nångång J Dock blir det en ”det här har jag gjort-blogg” som kanske inte är speciellt inspirerande men i alla fall.
Jag är nöjd med helgen, jag har lyckats plugga duktigt både fredag och lördag samtidigt som jag kunde spendera kvällarna med julmys. I fredags hade jag och Daniel julbakning vilket resulterade i lussekatter, pepparkakor, knäck, marmelad och rispuffar vilket känns mycket bra och gott! Lördagskvällen spenderade jag nere på IOGT och hade julpysselkväll med UNFarna och en kamratstödsgrupp. Det var mysigt och fridfullt nästan hela tiden…
I går hade jag en julstädardag och anti-pluggdag vilket var en ganska bra kombination. På kvällen passade jag dessutom på att gå till en kyrka och kika på en Luciahögtid. Det var otroligt mysigt och jag saknade verkligen den tiden när jag alltid var engagerad i luciatåg hit och dit. Lucia är en utav mina favorithögtider. Det är väldigt vackert och skönt med alla luciasånger och ljus tycker jag. Jag är verkligen glad att jag tog mig dit, man borde gå på konserter oftare. Det brukar vara ett skönt avbrott i vardagen.
Idag har det varit Stockholm hela dagen. Jag har haft Fältutskottsmöte samt AU-möte vilket gick bra. Det hände väl inte direkt något revolutionerande men det var bra ändå. Mellan mötena passade jag på att göra en budgetuppföljning (Äntligen! Har haft lite dåligt samvete för det). Det är tråkigt när det är så mycket annat, med skolan och så, som måste gå före UNF. Jag vill ju så gärna engagera mig ännu mera eftersom det är så utvecklande och roligt! Nåväl, nångång ska väl skolan lugna ner sig också…
Föresten, det känns verkligen inte som att det är julafton om mindre än två veckor när man kan strosa runt i Sthlm när det är strålande sol och inte alls speciellt kallt.
Läskiga saker
Morr.... det är läskigt när man inser hur beroende man är av Internet och sin mail. Mitt sobernetkonto fungerar inte och har inte gjort det på hela dagen. Jag blev otroligt frustrerad av att inte få kolla mina mail och läsa i de olika mapparna.
Annars har jag gjort upp mitt schema för helgen och nästa vecka och kunde snabbt konstatera att det knappt finns någon plats för att sova. Det känns inte så jättebra men det är inte så mycket att göra åt. Jag har i alla fall läst ut min skolbok nu och ska skriva en veteskaplig recention på den. Jag har aldrig gjort något sånt men det kanske inte är så mycket krångligare än att skriva en rapport. Målet är att göra den i princip klar idag så att jag kan baka lussebullar & pepparkakor i kväll.
Det är jul om två veckor.... det är skrämmande.
Annars har jag gjort upp mitt schema för helgen och nästa vecka och kunde snabbt konstatera att det knappt finns någon plats för att sova. Det känns inte så jättebra men det är inte så mycket att göra åt. Jag har i alla fall läst ut min skolbok nu och ska skriva en veteskaplig recention på den. Jag har aldrig gjort något sånt men det kanske inte är så mycket krångligare än att skriva en rapport. Målet är att göra den i princip klar idag så att jag kan baka lussebullar & pepparkakor i kväll.
Det är jul om två veckor.... det är skrämmande.
UNF:arna har tagit ett till steg
Hört på UNF-träffen i torsdags:
-Therese, min dröm är att UNF ska vara öppet jämt så man kan gå hit efter skolan och fika och så. Kan vi inte fixa det?
-Vi var och hälsade på Junisverksamheten i går, det var roligt!
- Vi borde sätta upp en massa affischer med vårt budskap nere på stan, det kan man väl göra?
- Det här är som mitt andra hem därför har vi skrivit ihop ett dokument om hur man kan utveckla UNF, ska vi skicka det till dig?
- Jag kan ju inte göra lumpen heller, jag måste ju ta hand om UNF-föreningen nu när jag är ordförande.
På senaste tiden har det varit extra trevligt att vara på UNF-träffar. "Mina" UNF-are har tagit ett nytt steg, de är inte längre de som går på UNF-träffar för att spela spel och baka. De har tagit steget till att bli ideologiska. Många är vi som spekluerar vad som är "riktig" UNF-verksamhet. Är det okej med en förening som bara kör verksamhet av typen baka pizza? Jag har alltid hävdat att det är okej. Jag tror inte på att värva på enbart ideologi. Jag tror att man ska värva på den roliga saker som vi hittar på. Just därför har jag inte engagerat mig så mycket i det ideologiska när jag har startat upp föreningen här och det har gett resultat, tids nog blir de flesta UNF:are ideologiska.
Nu vill de lära sig mer om UNF och våra metoder, de vill bli stöttade i argument och göra drogpolitiska saker. Plötsligt är inte UNF en fritidsgård där det bara händer roliga saker, plötsligt har det startat ett engagemang hos dem. Nu brinner de för UNF och vill sprida vårt budskap och det är ju precis det som jag hoppats på de där gångerna när man om och om igen planerat pizzabak, filmkväll, spelkväll osv...
Se till att göra roliga saker i UNF, pizzabakning är precis lika viktigt som drogpolitiska aktiviteter!
-Therese, min dröm är att UNF ska vara öppet jämt så man kan gå hit efter skolan och fika och så. Kan vi inte fixa det?
-Vi var och hälsade på Junisverksamheten i går, det var roligt!
- Vi borde sätta upp en massa affischer med vårt budskap nere på stan, det kan man väl göra?
- Det här är som mitt andra hem därför har vi skrivit ihop ett dokument om hur man kan utveckla UNF, ska vi skicka det till dig?
- Jag kan ju inte göra lumpen heller, jag måste ju ta hand om UNF-föreningen nu när jag är ordförande.
På senaste tiden har det varit extra trevligt att vara på UNF-träffar. "Mina" UNF-are har tagit ett nytt steg, de är inte längre de som går på UNF-träffar för att spela spel och baka. De har tagit steget till att bli ideologiska. Många är vi som spekluerar vad som är "riktig" UNF-verksamhet. Är det okej med en förening som bara kör verksamhet av typen baka pizza? Jag har alltid hävdat att det är okej. Jag tror inte på att värva på enbart ideologi. Jag tror att man ska värva på den roliga saker som vi hittar på. Just därför har jag inte engagerat mig så mycket i det ideologiska när jag har startat upp föreningen här och det har gett resultat, tids nog blir de flesta UNF:are ideologiska.
Nu vill de lära sig mer om UNF och våra metoder, de vill bli stöttade i argument och göra drogpolitiska saker. Plötsligt är inte UNF en fritidsgård där det bara händer roliga saker, plötsligt har det startat ett engagemang hos dem. Nu brinner de för UNF och vill sprida vårt budskap och det är ju precis det som jag hoppats på de där gångerna när man om och om igen planerat pizzabak, filmkväll, spelkväll osv...
Se till att göra roliga saker i UNF, pizzabakning är precis lika viktigt som drogpolitiska aktiviteter!