Att säga nej

När jag varit uppe hos mina föräldrar brukar jag vara helt slut. Besöken handlar ofta om att träffa så många vänner och släktingar som möjligt på så kort tid som möjligt. Vilket i princip alltid slutar med att man tänker "åh... jag skulle ha hunnit det och det också samt haft mer tid för den och den personen".

Nu är det annorlunda, jag kan med nästintill gott samvete säga att jag inte gjort nånting. Jag har mest legat på min barndomssäng och läst böcker. Jag tänker inte flyga runt fram och tillbaka för att träffa "alla". De som vill träffa mig får höra av sig till mig och jag kommer ha tid för dem. När jag hälsat på någon har jag kunnat vara där hela dagen och inte behövt säga "Tyvärr, jag måste åka nu, jag ska vara hos X om 20 minuter". 

Jag tackade nej till att vara med i den nyårsrevy som jag alltid brukar vara med i och jag skapade sedan andra planer innan det blev min uppgift att fixa nyårsfirandet. I morgon ska jag istället ha en underbar och lugn dag med de jag älskar. Det känns mycket bättre än att  vara nervös och repa inför föreställningar, försöka skapa tre-rättermenyer, handla allt man glömt, dekorera andra personers hus och laga mat i all oändlighet innan man äntligen kan sätta sig ner vid 12-slaget.

Det är viktigt att säga nej ibland även om det är otroligt tufft. Ibland måste man sätta sig själv först något som jag varit väldigt dålig på det senaste året. Jag  brukar inte ge nyårslöften men ett mål för nästa år är att ta fler pauser och säga nej betydligt oftare.


Gott nytt år på er!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback