Tågstationens betydelse

Det är nåt speciellt med tågstationer på fredagskvällar. När tåget rullar in står en massa människor som längtar efter någon som är på tåget. Dörrarna öppnas, personerna ser lite förvirrade ut men lyser plötsligt upp när de får syn på flick-/pojkvännen, sitt barn eller en kär vän. Återseenden är vackert.

Min mormoster, född på 1920-talet, berättade en gång för mig att hon och hennes käresta brukade åka till tågstationen för att få chansen att kyssas offentligt. På tågstationen var det nämligen accepterat tillskillnad från andra ställen.  Detta var ju innan pendlandets tid, då när tågresor alltid var förknippade med långa resor och att vara borta länge. Jag misstänker att samma förväntan som då alltid låg i luften på en tågstation är densamma som jag känner av denna småkalla fredagskväll.

Någon slags sammanfattning av veckan

Hur sammanfattar man detta?

Långa dagar fyllda med skratt och nya intryck
Flera helt underbara musikupplevelser
En hel del okej-spelningar
En rejält dålig "konsert" eller nåt sånt...
Sol & värme, regn & isande kyla
En galen patriotism som smittar av sig
Naturens lugnande ljud & stadens livliga puls
En hunds villkorslösa kärlek som slutade i att jag såg ut som en matta
Den godaste frukostbuffén på länge
God mat, dyr mat, äcklig mat & gigantiska bakelser
Fika precis överallt - månadens tekvot är mer än väl uppfylld
Mysiga samtal, jobbiga samtal, dolda samtal & tystnad
Fascinationen över ett tygstycke
Bus & allvar
Långa promenader & lata soffpotatistillfällen
Lera
En dialekt som inte är helt enkel att förstå
Guidade turer genom en mysig stad
Kanske världens konstigaste loppislokal
Nya bektanskaper och fördjupning av gamla.
Dålig fiskelycka
Ålande i ett gammalt hus
Hisnande vyer
Det längsta tåget jag sett
Flyttkaos
Fyrverkerier med tillhörande mys
Galet lite sömn
Urflippad efterfest
Teamwork i köket

och allt med det bästa sällskapet, världens snällaste och tålmodigaste
Andreas


På G

Jag är dålig på att ha semester. Rutiner och fullspäckat schema är mer min stil. Men men... trots detta har semestern varit bra under omständigheterna. Jag har en hel del att pyssla med och träffar vänner på löpande band. Vänner är nog det bästa, speciellt de som tar med mig på galna upptåg.

Dessutom har jag bokat in massor av skoj att se fram emot i höst. Så jag tror att det kommer bli en bra höst.

Och snart är det arbetsvecka, jag är verkligen tokpeppad på att köra igång med en ny styrelse. Vi har fått massor av spännande uppdrag från kongressen. Uppdrag som är något att bita i, sånt gillar jag.


Slutet...

Smärta och tomhet kommer hägra framöver...

Långledighet

Långledighet tillsammans med sambon (eller snarare särbo men det låter så deprimerande). Vi hade sett framemot helgen längre. Äntligen skulle vi få rå om varandra. Vi hade bestämt oss för att resa bort, bo på nåt mysigt hotell & turista nånstans. Ju närmare helgen kom destom mer planerade vi. Men när jag vaknade på torsdagsmorgonen var det med en klump i magen. Jag tittade på den färigpackade väskan, hade jag med mig allt för övernattningar? Det slog mig att denna fundering har jag varje helg. Alltid ska väskan packas.
Plötsligt kändes inte hotellfrukost, nya intryck, shopping och storstan så lockande länge. Istället längtade jag efter myskväll framför TV:n, singstar, glass på favoritfiket och att få sova i min egen säng för första gången på evigheter. Känslan fick mig att ställan in våra planer och såhär i efterhand vet jag att vi gjorde rätt. Ibalnd behöver man inte komma bort, ibland behöver man komma hem.

Icke gravid

Det är spännande hur snabbt rykten kan spridas. Ett litet inlägg om att det är svårt att äta frukost och plötsligt kommer frågorna om graviditet från olika håll och kanter. Jag tänkte därför dementera lite.
Jag är inte gravid.

Och dessutom kan jag äta frukost igen. Lite nya matvaror och allt blev toppen igen. Sen är det nog som Kamilla skrev, lite stress involverat även om jag har svårt att se den själv.

Mailskörd

Hela UNFs personalstyrka och delar utav förbundsstyrelsen är på personalsamling utan tillgång till Internet. Det innebär att min dagliga mailskörd minskat drastiskt. Tråkigt...

Dagens höjdppunkt som bortblåst

Jag är en frukostmänniska. Jag är den där personen som kan äta lika mycket till frukost oavsett om det är klockan 3 eller 10. Får jag inte frukost inom 15-20 minuter från att jag vaknat är hela min dag förstörd. Jag är inte så stor i maten men när det gäller frukost skulle jag nog kunna äta hur mycket som helst. Jag slutar av vana inte av att jag är mätt.

Men nu har allt förändrats....
Sen i lördags har mina frukostvanor varit totalt rubbade. Det är plötsligt jättesvårt att få i sig något på morgonen. Jag blir proppmätt och mår illa efter bara några tuggor. I morse kämpade jag i 40-50 minuter för att få i mig en macka. Jag vet inte vad som hänt men det är ohållbart.
För när jag inte får tillräckligt med frukost resulterar det i att jag blir otroligt instabil under förmiddagen. Idag har jag (förutom att vara tokhungrig), snäst åt folk (sällan bra, ännu mer sällan bra när man sitter som extern konsult i ett projekt) och varit nära tårarna flera gånger.
Jag vet inte varför men av någon anledning så är det tårkanalerna som påverkas mest när jag inte fått frukost. Jag blir tårögd för minsta lilla... mycket underligt och väldigt opraktiskt.

Jag måste försöka lösa det på nåt sätt.... min plan är att köpa nya matvaror, typ ny sorts fil, nytt bröd osv. Kanske har min kropp bestämt sig för att den inte tycker om de sakerna längre.
I morgon börjar ett nytt projekt och jag ska träffa en ny projektgrupp. Jag hoppas verkligen att jag får i mig frukost då för det vore ett tråkigt första intryck om tårarna började rinna för att det är dåligt väder eller nåt. :)

Begagnade saker

Jag gick förbi ett antikvariat i veckan och sedan dess har jag funderat på att gå dit. Jag har aldrig varit förtjust i begagnade saker. Jag blir alldeles för fundersam över vart saken varit innan. Många finner ju det charmigt, att saken haft ett liv innan. Men jag tycker mest är jobbigt. Det tar för mycket tankekraft. Jag tycker ju tom att det är jobbigt att flytta in i en lägenhet där någon annan bott innanså at tköpa någons möbler eller kläder känns uteslutet. Därför går jag sällan in i antikaffärer. Men just det här lilla antikvariatet lockade mig. Och på nåt sätt känns det annorlunda med böcker. 

Jag har en ganska stark relation till böcker och där kan jag på nåt sätt se tjusningen med gamla saker. Fast jag tror att det främst har att göra med att jag tycker det är läskigt när kunskaper försvinner. Att någon lagt ner tid på att skriva en bok som sedan bara förvinner, att ingen läser det och tar var apå kunskaperna som den vill förmedla.
I eftermiddag ska jag nog gå dit, kika in lite försiktigt och kanske vågar jag tom köpa något.

Det där har vi gjort förr

I brist på saker att göra fastnade jag med att läsa gamla förbundsstryrelse- samt kongressprotokoll. Det var en spännande läsning. Som organisation är det viktigt att komma ihåg att man sällan är först med en idé. Ofta är det någon som tänkt i samma banor tidigare och kanske har det tom legat förslag om det någonstans.

Därför är det en guldgruva att alla protokoll finns kvar. Där finns mycket tankar, idéer och åsikter nerskrivna. Dessa tankar kan man fortsätta att använda för att hitta olika infallsvinkar på sin idé.


Samtidigt får man inte blir för låst på saker som har misslyckats förr. Jag har många gånger blivit upprörd på personer som hävdar "Det där har vi gjort förr, det fungerar inte!", när man brinner som mest för en idé.

Det är jätteviktigt att ta vara på gamla erfarenheter men samtidigt måste man vara öppen för att saker och ting förändras. Bara för att man misslyckades med en idé för 20 år sedan betyder det inte automatiskt att idén komemr misslyckas idag också.


Med andra ord, ta vara på erfarenheter men våga också försöka igen!


"Revisorer är också människor"

Jag fortsätter på samma ämne som tidigare, ekonomi. Ibland får jag uppfattningen att folk tror att ekonomi är svårt i UNF bara för att det handlar om ungdomar. Att ungdomar är mindre kapabla till att förstå ekonomi än andra.

Men så är inte fallet. Överallt i samhället stöter man på fenomenet.

Förra veckan hade jag det väldigt lugnt på jobbet och när jag fick regionschefens månadsbrev (innehållandes vårt ekonomiska resultat) tänkte jag att jag skulle grotta ner mig lite djupare i det. Jag gick in på vårt intranät och kikade runt lite på grafer och siffror. Funderade lite och skrev ett mail till regionschefen eftersom det var en del siffror som jag inte lyckades förstå. Bara några minuter senare ringde han upp och var helt överlycklig. Han berättade att under alla sina år hade han kämpat med att tvinga folk att lyssna på hans ekonomiska genomgångar och att detta var den första gången som någon självmant tagit upp det.

Jag kanske är lite udda som gillar ekonomiska siffror. Men jag hoppas att fler ska lyckas hitta spänning bakom alla siffror, det är ju det allt handlar om.

I fredags hade vi kontorsmöte och min kontroschef gick igenom ekonomin som vanligt. Efter ett tag undrade hon vad vi egentligen ville veta, hur mycket ekonomiska siffror vi ville höra. Svaret var såklart "vi vill bara veta om det går bra eller inte". Sen börjades metoder att ifrågasättas, varför gör vi så otroligt mycket ekonomiska rapporter, vem bryr sig egentligen? Kontorschefen tittar på kollegorna och säger... "Tro det eller ej, men det finns de som tycker sånt här är roligt. Revisorer och controllers är också människor, de måste också få något att göra". Det skrattas i salen... konstig tanke för många.

Med andra ord, att ekonomi verkar svårt har inte med ungdomars förmåga att göra utan samhällets attityd över huvudtaget.


Ekonomi är inte svårt

Robert bloggar om att det är svårt med ekonomi i många föreningar. Att kassörsposten är den svåraste att fylla.
Jag håller med och tycker det är jättetråkigt. Jag tror att huvudorsaken är att det finns en allmän uppfattning om att det är väldigt svårt med ekonomi. I många föreningar sitter det personer på kassörsposten som varit kassör i massor av år och tycker att det här med resultaträkningar och budgetar är jättenkelt att förstå. När de sedan presenterar ekonomiska dokument på styrelsemöten och årsmöten förutsätter de att alla andra också har samma kunskap.
Och eftersom många inte har det och bara ser miljoner av siffror framför sig så orkar man inte ens försöka sätta sig in i betydelsen av siffrorna.

Jag är envis, jag ger mig inte förens de jag försöker förklara ekonomin för förstår den. Jag står inför en stor utmaning nu när det snart är dags för kongress och ombuden ska ta beslut om en budget för de kommande två åren. Och jag har lärt mig genom åren att det inte fungerar att tro att alla fattar och därför bara slänga fram ett sifferdokument framför dem. Jag försöker att hitta nya vägar. Att visa att ekonomi inte är så svårt om man vågar se förbi siffrorna. Att se vad de står för.

I helgen hade jag ett budgetmöte där jag knappt nämnde några siffror. Jag byggde min budget i staplar istället. Det blev pedagogiskt och tydligare för alla, även för mig.


Det var jätteroligt att se hur det engagerade människor. Våra medlemmar diskuterade och ställde mig mot väggen. Hur tänker vi här? Varför satsar vi så här mycket på detta och så lite på det här?
Min förhoppning är att jag kan utveckla det här och få igång en diskussion både inför och på kongressen. Det behöver vår organisation, på alla plan.


Att vara yngst

Idag blev jag återigen påmind om att jag troligen är yngst på företaget. Jag träffade en kollega vid fikabordet, en kollega som jag aldrig träffat förr. Hon tittade lite underligt på mig när jag presenterade och frågade om sedan vad jag gjorde. Jag berättade att jag jobbade på vårt lokalkontor i grannstaden. Vid samma bord sitter min chef och han tittar på kvinnan och säger ”Ja, jag vet. Jag trodde också att hennes föräldrar jobbade här och hon var bara på besök när hon klev in första gången”.


Att beskriva någons utseende

Jag har funderat lite på de ord som folk ofta använder när man ska säga att någon är attraktiv.

De ord som enligt mig oftast används är snygg, söt, vacker, fin, sexig, karismatisk. För mig betyder det olika när man använder de olika orden men jag är inte säker på att alla andra delar min åsikt och därför blir det ofta att man pratar om olika saker när man beskriver någon.

Jag ska fundera på det där och återkomma med en beskrivning av vad det innebär för mig. Vad innebär det för dig?


Paus

Någon har lyckas trycka på paus-knappen i mitt liv. När jag kommer på hur man trycker på play igen så att det finns något att skriva om återkommer jag.

Lucia- årets högtid

I onsdags var jag på luciamorgon i den kyrka som jag själv alltid varit med på lucia i. Det var min gamla kör som lussade vilket gjorde att kände igen en stor del av sångerna. Det är verkligen något speciellt med Lucia. Jag tycker att det är en utav de finaste traditioner vi har. Känns så skönt att få sitta och ta det lugnt en stund  med underbar musik och ljus överallt, otroligt fridfullt och vackert.
För mig skulle de kunna göra 13:e till en helgdag och skicka nån annan "onödig" röd dag istället.

RENAR!

I går åkte jag och min mor till en liten byhåla utanför hemstaden på julkvällsöppet. Det var lite marknad, julmusik och annat mysigt men det bästa av allt var att det var två stycken renar där!
Jag blev väldigt förvånad när jag såg en tomte som var ute och gick med en ren :) Jag vet inte riktigt vad det är med mig och renar men jag blir helt lycklig när jag ser dem. Nog för att de kanske är dumma djur men de är så söta och så mycket jul. Jag var tom tvungen att gå fram och hälsa på den. Så nu har jag klappat en ren och kommer leva på det minnet länge. Kalla mig knäpp, men roligt var det!

Veckans vanligaste kommentar

-Men... du är ju inte solbränd!

Måste man bli solbränd när man varit utomlands en vecka? Och dessutom varit på kurs och inte direkt semester?

Sol, engagemang och trevliga människor

Jag har nyligen kommit hem från Teneriffa. Spenderade en vecka där och fick uppleva det tre absoult bästa sakerna i livet: Sol, engagemang och trevliga människor.

Fick chansen att följa med på en utav  IOGT-NTOs förebyggararresor och är otroligt nöjd. Det var en jättebra kurs där jag fick lära mig en hel del om förebyggande arbete och dessutom ha strategisnack över hur vi ska arbeta förebyggande i framtiden. Stora frågor såsom ”Vad är vår uppgift i samhället?”, ”Hur ska vi skilja oss från vårt moderförbund?”och ”Vilka arenor ska vi finnas på?” stöttes och blöttes om och om igen. Det var givande och jag känner att det var ett bra föerbundstyrelsearbete. Det är lätt att man glömmer bort sitt uppdrag och fastnar i diskussioner om småsaker när det egentligen är detta som vi ska syssla med, dvs. lägga upp stora strategier tillsammans.

 

Solen och allt kursande har gjort underverk på min inre energi. Jag är mer peppad än jag varit på länge och skulle väldigt gärna vilja satsa allt på UNF-arbete just nu men det går ju tyvärr inte.

 

Jag fick också möjlighet att lära känna en hel del utav UNFs personal på ett mer personligt plan, vilket är jätteviktigt för vårt arbete. Nästa gång det ordnas en förebyggarresa hoppas jag att vi får med fler ideella ute i landet.


Världens sötaste

Nyss kom en kollega till mig och frågade om det inte finns något på konditoriet som jag äter (Jag äter ju oftast GI-mat). Han fyller år och hade köpt tårta till eftermiddagsfikat men nu ville han gärna fixa nåt till mig också. Så glad man blir när folk bryr sig :)

Tidigare inlägg Nyare inlägg