Thereses tankar och funderingar

Det är nåt speciellt med tågstationer på fredagskvällar. När tåget rullar in står en massa människor som längtar efter någon som är på tåget. Dörrarna öppnas, personerna ser lite förvirrade ut men lyser plötsligt upp när de får syn på flick-/pojkvännen, sitt barn eller en kär vän. Återseenden är vackert.

Min mormoster, född på 1920-talet, berättade en gång för mig att hon och hennes käresta brukade åka till tågstationen för att få chansen att kyssas offentligt. På tågstationen var det nämligen accepterat tillskillnad från andra ställen.  Detta var ju innan pendlandets tid, då när tågresor alltid var förknippade med långa resor och att vara borta länge. Jag misstänker att samma förväntan som då alltid låg i luften på en tågstation är densamma som jag känner av denna småkalla fredagskväll.