Leva för att jobba eller jobba för att leva
En grabb sa nyligen till mig att jag verkligen är en sådan som lever för att jobba, inte jobbar för att leva. Jag tycker det var ett intressant påstående. Det ligger väl en viss sanning i det men jag anser snarare att jobbet är en ganska stor del av ens liv. Jag ska spendera minst 40 timmar där varje vecka. Då måste det väl vara ett ställe som jag trivs på? Så mycket tid som jag ändå spenderar där måste jag ju se till att det är ett ställe där jag utvecklas. Jag kan ju inte enbart utvecklas och ha roligt på min fritid. Då är det väl bättre att ha roligt på arbetstid också.
Och roligt på arbetstid har jag verkligen, kanske inte alltid med arbetsuppgifter (som det varit lite dåligt med på senaste tiden, men det börjar lossna och det är kul) men jag har trevliga arbetskamrater.
Jag och min kollega blev anklagad för att bete oss som syskon vid två oberoende tillfällen i går. Jag vet inte, men i min värld är det fullständigt normalt att tävla om vem som kan slänga in matlådan i micron först och om man misslyckas, puffla på varandra en del. Alla kanske inte håller med, men det piffar upp vardagen. Och vad gäller utveckling på jobbet vet jag inte vart jag ska börja, det går bra nu helt enkelt.
Men jag har ändå tagit till mig av kritiken att leva för jobbet eftersom jag vet att jag haft en förmåga att tokjobba i veckorna och sedan leva ut på helgerna. Nu har jag skärpt mig och försöker att hinna med saker på vardagarna också. Det har bland annat resulterat i besök till 1 på nätterna och på tok för lite sömn. Jag ska försöka hitta någon balansgång. Annars är väl kören det bästa som händer i veckorna. Jag har hittat en kör som jag verkligen trivs med, det är en utmaning och en hel hög trevliga, nya människor. Men helgerna är ju ändå fortfarande det bästa. Älskar allt resande som jag gjort den här hösten. De närmsta två veckorna står 4 större städer på tur och resväskan är alltid packad för nya äventyr. Mmm.. I love it!