Skillnad på folk och folk

Jag har alltid varit karriärist, har drömt om arbetslivet länge. När jag blev erbjuden ett bra och intressant jobb tackade jag ja direkt, trots att det var 15 mil bort. Min sambo var glad för min skull och det praktiska skulle väl lösa sig, det var inget problem. Det blev bestämt att jag skulle veckopendla, bara vara hemma på helgerna.

Plötsligt började folk omkring oss ifrågasätta... Hur kunde jag göra såhär mot min sambo? Tänkte jag bara på mig själv? Hur skulle vårt förhållande klara detta? Det skulle ju aldrig gå.
Jag blev osäker, ledsen och arg. I våra ögon var det ju ett så enkelt beslut.

Jag berättade detta för en kompis vars man arbetar 20 mil hemifrån och veckopendlar. Hon sa då något mycket intressant. De hade också blivit ifrågasatta, men här var det tvärtom...
Man frågade varför hon ensviades med att stanna kvar istället för att flytta med honom?!?!

Jag vet inte varför det är såhär, jag vill ju inte tro att det är så att kvinnan som ska rätta sig efter mannen. Är det anledningen blir jag återigen besviken på samhället.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback