Säkert! - Och jag grät mig till sömns efter alla da'r
Varenda bok jag kunde komma över läste jag
Och jag spydde aldrig vid kullen vid 4H-gården
Behövdes aldrig ungdomsvården
Den enda som aldrig rökte
Den enda som aldrig försökte fuska på proven
Då lär man sig ju inte nå't
Jag var nog värd allt stryk som jag har fått
Den enda som inte tafsades på
Den enda det inte bråkades på
Den enda som haft en god relation till mor och far
Och jag grät mig till sömns efter alla da'r
Och jag grät mig till sömns efter alla da'r
De säger att det är kul att vara ung och fri
Fri från vadå, från förpliktelser, tjenare
Man skulle va' horan, madonnan
Smart och korkad på samma gång
Man skulle ha en kille med bil
Man skulle ha en silverring
Jag var inte ens kysst
Men jag visste vem jag var
Så jag grät mig till sömns efter alla da'r
Så jag grät mig till sömns efter alla da'r
Tack kära år som går
Tack kära dagar som lägger en paus mellan nu och då
Och en paus mellan dig och mig
Jag såg dig på stan igår
Du såg ledsnare ut än då
Jag skrattade mig till sömns
Vilken jävla lögn att det ska va' ens bästa tid
Vilken jävla lögn att det ska va' ens bästa tid
Vilken jävla lögn att det ska va' ens bästa tid
Vilken jävla lögn att det ska va' ens bästa tid
Den här texten tycker jag väldigt mycket om. Har funderat en hel del på den. Hur kommer det sig att folk alltid säger att ens bästa tid är tonårstiden?
Visst hade man det väl på ett sätt enkelt och fritt såhär i efterhnad men samtidigt är det ju som texten beskriver, identitietssökning är inte direkt en enkel process.
Man är ju extremt känslig för kritik och har en hög press på sig, inte enbart från vänner och samhället utan också sig själv.
Att då få kastat i ansiktet, ofta av människor man ser upp till, att "det här är din bästa tid- ta vara på den" gör ju inte direkt pressen lägre. Jag tycker det är korkat.
Säkert! är så sjuuukt bra. Håller med dig i det du skriver. För mig har den bästa tiden hittills varit gymnasiet men framför allt åren efter det, 19, 20, 21-åren. Då man kan göra precis vad man vill och flytta vart man känner för och möjligheterna verkar oändliga. Sen hur man tog vara på det kan väl diskuteras men jag hade fan så mkt roligare då än vad jag hade i högstadiet!
Vad roligt att kunna glädja dig med så enkla medel :) Men jag håller med, man blir väldigt gla av att tänka på det! När du är här nästa gång ska vi gå och se om du kan få en skymt av den live tycker jag! Mamma och Lotta såg den faktiskt när de var här under bokmässan (dock inte PÅ bokmässan om det nu lät så, hihi), men jag var inte med just då!
KRam